Det kryper i min kropp. Det kryper och krälar. Allt är i luften. Ingenting är bestämt. Vad som kan hända. Jag måste bara ta beslut. Kryp kryp i varje liten del. En oro, som inte är av ondo. Men gör mig otålig. Hur ska jag få ihop tankarna? Vad kommer de att sluta någonstans? Något är på gång. Det kan vara hösten. Det kan vara trettio. Det kan vara livet. Oundvikligt är det i vilket fall som helst när krypet sätter igång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar