På nittiotalet tog jag över farmor och farfars finmatbord och stolar. De hade stått i vardagsrummet och bara används på kalas. Efter 50 år var stolsdynorna blekta men knappt slitna. Jag klädde dock raskt om de med ett -som jag då tyckte- tufft jeansaktigt tyg. Det har med åren blivit gräsligt fult, slitet, blekt och fläckigt.
Nu var det sannerligen dags att klä om dynorna! I somras hittade jag lite fina stuvbitar. Har bara tagit ett halvår att få själva omklädningen gjord också...
Men nu när föräldrarna var här och hälsade på tog vi tag i saken. Mamma och jag klippte och vek och pappa häftade för glatta livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar