Morgon med te och katt.
Sedan gick vi hemifrån. Här är huset vi bodde i. Fint!
Och här är vår gata. Om man tittar noga kan man ana Manhattan i soldiset i horisonten.
Vi tog en sväng in på den enorma loppisen i vårt kvarter. Där fanns exakt allting, staplade i farligt höga travar längs med oändliga gångar. Här spanade jag på finfina gamla kälkar. Tyvärr lite skrymmande att få med en hem på flyget.
Sedan for vi in till Lower East Side och började dagens superlånga promenad.
Karl var på skojakt och jag spanade mest på hus. Allt var som vanligt alltså.
Tillslut hittade han de perfekta skorna och vi firade med äggmackor till lunch.
Vi fortsatte det eviga traskandet genom Soho.
Och vidare genom Greenwich Village.
De gillar verkligen rosa hus i New York. Var man än tittade dök det upp ett.
Så kom vi fram till eftermiddagens turistmål; The High Line. Ett ombyggt gammalt järnvägsspår högt upp över gatorna.
Där fick man ett annat perspektiv på staden.
Empire State Building fick en ny design.
Det var mycket gröna växter, intressanta baksidor av hus och en hel del fotograferande människor.
När vi var färdiga med den relativt lugna High Line gick vi vidare på de hetsiga gatorna. Var ju bara tvungen att gå förbi Chelsea Hotel och tänka lite på Patti Smith och hur coolare det nog var där för 45 år sedan.
Vägen fortsatte fram till The Flat Iron. En superklassisk NY-byggnad. Väldigt liten jämförelsevis med de modernare tokhöga husen, men så himla fin.
Sedan var vi utmattade och tog en lugn hemmakväll med mac´n´cheese och film.