You Are My Sister

                                              
Idag gifter sig min älskade syster!

Helt knäppt att den där lilla bebisen som bet mig i näsan ska göra en sådan tokvuxen grej. 

Men jag är så klart världens gladaste och stoltaste storasyster.

Stort stort grattis till Lillstrumpan och Patrik.

Puss!

Love Will Keep Us Together

Sångerskan är så vaninnigt check och inlevelsefull. Men det är ju en sådan DÄNGA! Man kan ju inte annat än att bli glad och pepp.

Ha en fin helg!





Strövtåg i hembygden

Jag skiter i att det inte kommit någon video än och lägger upp den här ändå, för det är en så jävelusiskt fin låt!

Ps. Inte trodde jag att de orden skulle skrivas här om en Mando Diao-låt. Ds.

Never Gonna Give You Up 2

The Black Keys gör en totalt briljant souldänga. Lyssna för guds skull!

Never Gonna Give You Up

Hisingen Blues

Det var på tok för länge sedan det var någon rock här i bloggen, så det måste vi råda bot på. Inspirerad av gårdagens inlägg blir det därför långhåriga göteborgare och ett himla göttigt sväng.



Malmöfestivalen

Häromveckan var det Malmöfestivalen. Som varje år sedan tidernas begynnelse. Och som varje år gnäller man en smula över ståhejet, men man går så klart dit och äter mat ståendes på gatan och dricker någon öl med vännerna och gömmer sig på ett fik när det börjar regna och så klart ser man en del band. I år blev det Winhill/Loosehill, Deportees, Grandaddy, Bob Hund, Little Marbels och Graveyard. Bra grejer!

The Civil Wars

Jo, jag lever. Blev bara en liten bloggpaus på grund av total brist på inspiration.

I måndags började jag på nytt jobb. Det går väl helt ok för att vara första veckan. Förvirringen är ju rätt stor. Lära sig tusen oskrivna små regler och rutiner och namnet på en sådär 100 nya människor...

Plus att det pågår en massa andra tankar och planer i min lilla hjärna för tillfället.

Jag hoppas att bloggpeppen kommer tillbaka till helgen ungefär. Det hade varit fint.

Puss

Ps. Kolla upp The Civil Wars inför hösten. Perfekta regnochruskmusiken. Eller när man är lite lagom självömkande och melankolisk en varm sommarkväll. Ds.

Wild Heart

Jag lägger upp det här klippet minst en gång om året och nu är det banne mig dags igen. Stevie Nicks alltså. Rösten, känslan, utstrålningen; jag ryser från tårna till tinningarna!

Swim Good

<3 Frank!

Diamonds On The Soles Of Her Shoes

Geni!

Glen

Hittade den här fantastiska låten på Lisa Milbergs blogg och kan inte sluta lyssna på den. Rösten alltså. Oh my! Och så kan man ju inte låta bli att gilla körtjejernas urfina simdans.

Färgfesten

I väntan på Death Cab

 I lördags var det dags för något efterlängtat; Death Cab For Cutie-konsert! Så Kalle och jag satte oss på ett tåg till Hässleholm.

 Där var det nämligen Siesta-festivalen. Det är en rätt liten och ointressant festival (i alla fall i år), men Death Cab For Cutie är värda en endagsbiljett dit hur lätt som helst. Speciellt eftersom det är ett av Kalles favoritband och han fick konsertbesöket i present av mig.

När vi kom in spelade De Lyckliga Kompisarna.

 Av sådan nostalgi blir man så här glad!

Efter den lilla trippen down memory lane gick vi och tog en öl och spanade på folk.

 Sedan gick vi och kollade in Kriget. Ingen av oss hade hört dem innan, men vi gillade det båda två. Brötigt som tusan, men på ett bra vis.

 Så var det matdags. Är det festival så är det och då ska det vara en smålandsrulle.

 Och så lite (mer) öl i motljus.

 När vi blev kalla om rumpan tog vi en promenad runt området. Kollade bland annat lite Satan Takes A Holiday, som hade en liten men hängiven publik.

 Och så gick vi förbi ungdomen som dansade loss till någon holländsk house-snubbe.

 Men så när himlen blev alldeles rosa var det äntligen dags för dagens höjdpunkt!

 I en rosa dimma började Death Cab For Cutie spela.

 Då blir man allra gladast!

Det var en fin spelning, men hade nog vart ännu bättre på en annan plats med en publik som bara var där för deras skull. Bäst var I Will Follow You Into The Dark och roligast var att Kalle sjöng med i den så högt och fint att flera småtjejer kom fram efteråt och berömde honom för hans sångröst. Hihi, min tonårsidolkille!

Sammantaget får Siesta ett plus, Death Cab fyra plus och finaste sällskapet fem plus!

Death Cab for Cutie

Idag ska jag iväg och kolla på de här pojkarna. Pepp pepp!

Party For Everybody

Du vet att du älskar't!

Insta-maj del 1

 Tittade på demonstration på första maj. Fint!

 Sedan for Kalle och jag på cykelutflykt. Stannade till vid brofästet. Vackert!

 En lördag gick syster och jag på långpromenad i rikemanskvarteren.

 Och spanade på tusen olika blommande träd.

 En söndag cyklade Kalle och jag en sväng i mina gamla kvarter. Finaste Kirseberg!

 Och så klippte jag gräset på min gård. Skön vårkänsla.

 Mitt nya mobilskal damp ner på hallmattan en vacker dag. Totoro!

 Uteserveringsöl på Möllan.

 Finaste syster på Patriks trettioårskalas.

 Winhill/Losehill på Debaser. Himla bra!

 Aske hittar bästa pinnen i Bokskogen.

Och slutligen, ett styck snygg ryggtavla!

Oh Lord

Igårkväll var Kalle, Evelina, Emmeli, Fatuma och jag på konsert på Debaser. Det var finaste Winhill/Losehill som spelade. Så himlans fint och charmerande och bra och vackert! Har ni chansen att se dem så bara gört. Den här låten tillägnade de Levon Helms. Han och hans kompisar var ju också pretty awsome, så ta en lyssning på dem med när du ändå är igång.

For What It's Worth

60-talsfolkrock skrivet och framfört av tjusiga 60-talsmän. Fiiint.

Tell Her She's the Light of the World

Winhill/Losehill har gjort en alldeles fantastisk skiva. Ni bara MÅSTE lyssna på den!

Och den här låten alltså. Halleluja! Ståpäls på armarna på den.