I lördags var det dags för något efterlängtat; Death Cab For Cutie-konsert! Så Kalle och jag satte oss på ett tåg till Hässleholm.
Där var det nämligen Siesta-festivalen. Det är en rätt liten och ointressant festival (i alla fall i år), men Death Cab For Cutie är värda en endagsbiljett dit hur lätt som helst. Speciellt eftersom det är ett av Kalles favoritband och han fick konsertbesöket i present av mig.
När vi kom in spelade De Lyckliga Kompisarna.
Av sådan nostalgi blir man så här glad!
Efter den lilla trippen down memory lane gick vi och tog en öl och spanade på folk.
Sedan gick vi och kollade in Kriget. Ingen av oss hade hört dem innan, men vi gillade det båda två. Brötigt som tusan, men på ett bra vis.
Så var det matdags. Är det festival så är det och då ska det vara en smålandsrulle.
Och så lite (mer) öl i motljus.
När vi blev kalla om rumpan tog vi en promenad runt området. Kollade bland annat lite Satan Takes A Holiday, som hade en liten men hängiven publik.
Och så gick vi förbi ungdomen som dansade loss till någon holländsk house-snubbe.
Men så när himlen blev alldeles rosa var det äntligen dags för dagens höjdpunkt!
I en rosa dimma började Death Cab For Cutie spela.
Då blir man allra gladast!
Det var en fin spelning, men hade nog vart ännu bättre på en annan plats med en publik som bara var där för deras skull. Bäst var I Will Follow You Into The Dark och roligast var att Kalle sjöng med i den så högt och fint att flera småtjejer kom fram efteråt och berömde honom för hans sångröst. Hihi, min tonårsidolkille!
Sammantaget får Siesta ett plus, Death Cab fyra plus och finaste sällskapet fem plus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar