På lördagen var vi något slitna och tog sovmorgon till lunch ungefär. Efter frukost och några Simpsonavsnitt var vi (någorlunda) redo att möta världen igen. Här är Em utanför sitt hus. Hej hej!
Vi begav oss iväg på en lång lång promenad. Kollade på tusen fina hus och intressanta skyltfönster. Och var bland annat inne i den här färgglada vintageaffären.
Inne i stan köpte vi baguetter med det frasigaste brödet ever och smarrig tonfiskröra. Extra poäng för att den dessutom var inslagen i sötaste röd-vit-rutiga pappret (jag är en tönt, jag vet).
Så hamnade vi mitt i en variant på Occupy Wall Street-demonstrationerna. Sjukt härlig stämning med massor av folk, plakat och trummor. Gillart skarpt!
Vi fortsatte att traska runt bland Bryssels alla slingrande små gator.
Till slut var vi tillbaka till Ems stadsdel, där det lite random står en borg mitt bland de småslitna arbetarkvarteren.
Hemma igen kollade vi på
The Ghost Writer (helt ok politisk thriller, men med kasst slut) och åt pasta och drack väldigt mycket mangojuice.
På kvällen tog vi en sväng till en bar i närheten och snicksnackade och drack rågoda mojitos (för 6 euro, som en himla öl här ju). Väldigt trivsamt ställe!
När musikvolymen höjdes så att man knappt kunde prata längre blev vi små tanter och gick hem och kollade på film med Mille istället.
Den här gången blev det
Julie & Julia. Finfin! Meryl Streep är alldeles fantastisk. Och så åt vi de här supergoda chipsen, med perfekt avvägda ost- och pestosmaker.
Så var den latlördagen över och det blev söndag och min sista Brysseldag. Vilket även var stora marknadsdagen.
Vi började på den gigantiska vid Gare du Midi. Där fanns allt. ALLT! Varenda frukt du någonsin inte vetat om, gastande grönsaksförsäljare, miljoner ostar, billigt smink, gräsliga kläder och plastmanicker så att ditt barn lättare kan dricka coca cola ur burk.
Vi kände oss något överväldigade och gick och handlade lunch istället. Någon slags mellanöstern-variant av crepes. Vi valde med fyllningen oliver och ost. Himmelskt goda! Önskar att jag kunde få en sådan varje söndag.
Efter en snabb tur till en liten liten marknad där vi mest var kaffefokuserade hamnade vi på en mer vintageaktig en. Där trivdes vi alldeles utmärkt! Botaniserade bland väskor och gamla övergivna fotoalbum och jag köpte finaste 60-talsklänningen för 5 euro. Lycka!
Och vips så var jag tillbaka på flygplatsen och på väg hem igen. Till min stora glädje fanns min favvohamburgerkedja där, nämligen Quick. Deras fiskburgare är liksom till och med goda på riktigt. Så jag åt och läste bok och läste DN och så var jag plötsligt hemma i min lägenhet igen. Det var fyra fantastiskt fina dagar hos min allra bästa Emmeli!
På lördagen var vi något slitna och tog sovmorgon till lunch ungefär. Efter frukost och några Simpsonavsnitt var vi (någorlunda) redo att möta världen igen. Här är Em utanför sitt hus. Hej hej!
Vi begav oss iväg på en lång lång promenad. Kollade på tusen fina hus och intressanta skyltfönster. Och var bland annat inne i den här färgglada vintageaffären.
Inne i stan köpte vi baguetter med det frasigaste brödet ever och smarrig tonfiskröra. Extra poäng för att den dessutom var inslagen i sötaste röd-vit-rutiga pappret (jag är en tönt, jag vet).
Så hamnade vi mitt i en variant på Occupy Wall Street-demonstrationerna. Sjukt härlig stämning med massor av folk, plakat och trummor. Gillart skarpt!
Vi fortsatte att traska runt bland Bryssels alla slingrande små gator.
Till slut var vi tillbaka till Ems stadsdel, där det lite random står en borg mitt bland de småslitna arbetarkvarteren.
Hemma igen kollade vi på The Ghost Writer (helt ok politisk thriller, men med kasst slut) och åt pasta och drack väldigt mycket mangojuice.
På kvällen tog vi en sväng till en bar i närheten och snicksnackade och drack rågoda mojitos (för 6 euro, som en himla öl här ju). Väldigt trivsamt ställe!
När musikvolymen höjdes så att man knappt kunde prata längre blev vi små tanter och gick hem och kollade på film med Mille istället.
Den här gången blev det Julie & Julia. Finfin! Meryl Streep är alldeles fantastisk. Och så åt vi de här supergoda chipsen, med perfekt avvägda ost- och pestosmaker.
Så var den latlördagen över och det blev söndag och min sista Brysseldag. Vilket även var stora marknadsdagen.
Vi började på den gigantiska vid Gare du Midi. Där fanns allt. ALLT! Varenda frukt du någonsin inte vetat om, gastande grönsaksförsäljare, miljoner ostar, billigt smink, gräsliga kläder och plastmanicker så att ditt barn lättare kan dricka coca cola ur burk.
Vi kände oss något överväldigade och gick och handlade lunch istället. Någon slags mellanöstern-variant av crepes. Vi valde med fyllningen oliver och ost. Himmelskt goda! Önskar att jag kunde få en sådan varje söndag.
Efter en snabb tur till en liten liten marknad där vi mest var kaffefokuserade hamnade vi på en mer vintageaktig en. Där trivdes vi alldeles utmärkt! Botaniserade bland väskor och gamla övergivna fotoalbum och jag köpte finaste 60-talsklänningen för 5 euro. Lycka!
Och vips så var jag tillbaka på flygplatsen och på väg hem igen. Till min stora glädje fanns min favvohamburgerkedja där, nämligen Quick. Deras fiskburgare är liksom till och med goda på riktigt. Så jag åt och läste bok och läste DN och så var jag plötsligt hemma i min lägenhet igen. Det var fyra fantastiskt fina dagar hos min allra bästa Emmeli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar