Längd: 171cm
Vikt: flera år sedan jag vägde mig, men det brukar väl vara mellan 55 och 60 kg.
Hårfärg: rött. Fast egentligen är jag ju tråkblond.
Ögonfärg: blå/grå. Svart när jag är arg.
Fräknar: hysteriskt många!
Bästa kroppsdel: rätt nöjd med kroppen överlag. Den funkar liksom och ser ganska fin ut.
Sämsta kroppsdel: spetsig näsa och fula fötter. Men det är väl världsliga ting.
Ärr: vänster långfinger; skar mig med en kniv på ett scoutläger. Knäna; karvat bort vårtor (blä!). Höger hand; flera stycken som jag inte minns hur de blev till.
Tatueringar: min syrras initialer på ryggen, ett hjärta i nacken och körsbärsblommor på armen. Fler ska det bli!
Piercingar: ring i näsan från jag var 17 år tills jag fyllde 30. I övrigt har jag aldrig ens haft hål i öronen.
Sjukdom: ingen, tack och lov! *ta i trä*. Har haft ocd och depression och sån skit, som så många andra tyvärr. Men knaprade lite piller och pratade med världens finaste tant under en period och sedan har jag mått ungefär tusen gånger bättre.
Brutna ben: nej. *tar i trä igen*
Fobi: rädd för ormar och spindlar och läskiga djur i allmänhet. Särskilt vildsvin. Ogillar väldigt mycket att lyfta och landa med flygplan (att vara uppe i luften är inga problem alls). Hissar och trånga utrymmen överlag. Att bli fasthållen (jag sparkar och slåss även om du bara skojar). Lite av varje alltså.
Tvångstanke: som sagt, har ju haft det big time med ocd:n, så jag försöker låta bli att tänka på det sättet nu. Men måste alltid dra ur eluttagen om jag ska resa bort, tror att det börjar brinna annars. Och kollar spisen så klart och tror att jag ska trilla ner om jag kollar ut från höga höjder. Sånt där vanligt.
Rädsla: skräckfilmer. Blod (svimmar). Elaka män när jag ska hem om natten. Att jag aldrig blir kär igen.
Kroppsligt partytrick: hatar partytrick. Haha! Mitt emogrepp på det hela är väl att jag har en tendens att svimma på uteställen. Men det har jag lovat mina vänner att jag slutat med nu.
Bästa känsla: kärlek! För vänner, för familj, för husdjur, för barn, för en man då och då. Lyckopirret när man ser någon man tycker om och man ser att den är lycklig!
Bästa fysiska känsla: bli struken på ryggen med fingertoppar.
Listan har jag snott från
Sandra som snott den från
Karin.
Lördagsfin: blus-padmini (på tjallamalla), linne-hm, jeans-weekday, strumpor-monki.
I fredags kom bästa syster hem till mig, vi åt alla sorters godsaker och kollade på Idol. Sedan gick vi ut för en öl på Belle Epoque. Toppen att både ha hemmamys och att komma ut och se lite folk som är mer än tre år gamla.
I lördags möttes vi upp på stan och gick på shoppingrunda följt av långfika på Systrar och bröder. Fantastiskt fint! Och gott, med kaffe, vaniljbulle och inbakat äpple.
Det här inhandlades: mitt andra par Tuesday-jeans och en jobbklänning (88kr på rea!) från Weekday, två par strumpor från Monki, hårtoning, hårspray och hårnålar från Kicks och ansiktsrengöring från Body Shop. Bara grejer som jag faktiskt behöver. Duktig!
På kvällen for jag hem till Ola för högst trivsamt häng.
Efter massor av skratt och drinkar gick vi till nyöppnade stället Grand. Stort och livat och alla var där-känslan. Jag gillart! Lär bli ett och annat besök där framöver. 
Längd: 171cm
Fredagsfin!
V.42
Jag vet ingenting om hur man tar hand om blommor, men det hindrar mig inte från att ha blivit orkidétokig. Vill bara ha fler! Och nog lär jag mig efterhand. Den lilla vita har just börjat blomma för fjärde gången på två år. Lyckan!
På lördagen var vi något slitna och tog sovmorgon till lunch ungefär. Efter frukost och några Simpsonavsnitt var vi (någorlunda) redo att möta världen igen. Här är Em utanför sitt hus. Hej hej!
Vi begav oss iväg på en lång lång promenad. Kollade på tusen fina hus och intressanta skyltfönster. Och var bland annat inne i den här färgglada vintageaffären.
Inne i stan köpte vi baguetter med det frasigaste brödet ever och smarrig tonfiskröra. Extra poäng för att den dessutom var inslagen i sötaste röd-vit-rutiga pappret (jag är en tönt, jag vet).
Så hamnade vi mitt i en variant på Occupy Wall Street-demonstrationerna. Sjukt härlig stämning med massor av folk, plakat och trummor. Gillart skarpt!
Vi fortsatte att traska runt bland Bryssels alla slingrande små gator.
Till slut var vi tillbaka till Ems stadsdel, där det lite random står en borg mitt bland de småslitna arbetarkvarteren.
Hemma igen kollade vi på The Ghost Writer (helt ok politisk thriller, men med kasst slut) och åt pasta och drack väldigt mycket mangojuice.
På kvällen tog vi en sväng till en bar i närheten och snicksnackade och drack rågoda mojitos (för 6 euro, som en himla öl här ju). Väldigt trivsamt ställe!
När musikvolymen höjdes så att man knappt kunde prata längre blev vi små tanter och gick hem och kollade på film med Mille istället.
Den här gången blev det Julie & Julia. Finfin! Meryl Streep är alldeles fantastisk. Och så åt vi de här supergoda chipsen, med perfekt avvägda ost- och pestosmaker.
Så var den latlördagen över och det blev söndag och min sista Brysseldag. Vilket även var stora marknadsdagen.
Vi började på den gigantiska vid Gare du Midi. Där fanns allt. ALLT! Varenda frukt du någonsin inte vetat om, gastande grönsaksförsäljare, miljoner ostar, billigt smink, gräsliga kläder och plastmanicker så att ditt barn lättare kan dricka coca cola ur burk.
Vi kände oss något överväldigade och gick och handlade lunch istället. Någon slags mellanöstern-variant av crepes. Vi valde med fyllningen oliver och ost. Himmelskt goda! Önskar att jag kunde få en sådan varje söndag.
Efter en snabb tur till en liten liten marknad där vi mest var kaffefokuserade hamnade vi på en mer vintageaktig en. Där trivdes vi alldeles utmärkt! Botaniserade bland väskor och gamla övergivna fotoalbum och jag köpte finaste 60-talsklänningen för 5 euro. Lycka!
Och vips så var jag tillbaka på flygplatsen och på väg hem igen. Till min stora glädje fanns min favvohamburgerkedja där, nämligen Quick. Deras fiskburgare är liksom till och med goda på riktigt. Så jag åt och läste bok och läste DN och så var jag plötsligt hemma i min lägenhet igen. Det var fyra fantastiskt fina dagar hos min allra bästa Emmeli!
