Lördagen började med en liten promenad för att inskaffa proviant.
Det blev pannkaksbrunch på balkongen. Så mumsigt, så mättsamt!
Sedan var det dags att möta upp Fatuma och Matilda för dagens första spelning.
The Tallest Man On Earth. Hans röst får armhåret att resa sig.
Därefter var det vinpaus i parken. Otroligt mycket folk och göttig stämmning.
Efter världens längsta toakö fick vi ta långa benet före in på området igen, för att se underbaraste Säkert. Åh åh åh, vad hon var bra! Så snygg och så dialekten och så texterna och så mellansnacket och vi kunde bara dansdansdansa. <3
Den braiga konserten fick vi fira med en klassisk smålandsrulle. Som synes mycket peppade även på detta.
Sedan var det dags för ett totalt nostalgiband. Älsk på 90-talet! Nu var det inte lika spännande och Jarvis pratar alldeles för mycket för min smak. Men vi fick i alla fall dansa och skråla loss till Disco 2000 innan vi övergav Jarvis.
Vi återvände till parken för massor av vin och cigaretter och hetsiga diskussioner om pojkar, jobb och politik.
Rasmus fick en guldstjärna i kanten för att han stod ut med oss.
När det blev natt begav vi oss till Park Lane. Där drack vi öl, blev raggade på med repliker som "har du katt?" och "tycker du om att cykla?", untz untz untz-dansade, svettades floder och hade så grymt jäkla roligt.
Rebecca & Fiona dj:ade och var alldeles lysande!
Efter massor av timmar med dansande som om det vore sista gången vi fick vara på en klubb, så vacklade vi hem med ben som spagetti. Otroligt nöjda och belåtna med årets festivalande!På söndagen var det två småslitna töser som fick frukost av Rasmus och slappade på soffan framför tusen The Office-avsnitt, innan det var dags att styra kosan mot Malmö igen.
Halleluja för Way Out West och för bästa festivalkompanjonen Emmeli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar