Way Out West 2011 - dag 2

På fredagen vaknade vi och var väldigt exalterade. Vi skulle nämligen äta hotellfrukost. Vi älskar hotellfrukostar! Det var en god och mättsam en.
Sedan promenerade vi från Avenyn till Linné med våra resväskor, för att flytta in hos bästa Rasmus. Han bor på perfekt Way Out West-adress nämligen. Och så skulle det ju bli roligt att få hänga med honom också, så klart.

Så öppnade själva Slottskogsdelen av festivalen och vi var väldigt glada och pepp.

Första bandet var Edward Sharpe and the Magnetic Zeros. Hippiemysigt och en skön start på en fullspäckad konsertdag.

Så mötte vi upp Fatuma och Matilda och snackade skit och drack kaffe i solskenet. Så jäkla gött!

Vi lyssnade på Jenny Wilson och hennes gospelkör och det var mäktigt. Hennes röst, kören, svänget, brännande solsken!

Så var det dags för lunchpaus. Vi hämtade upp Rasmus i parken och intog en delikat indisk måltid och kollade ett gäng (amerikanska) the Office-avsnitt. Sjukt rolig serie det där!

Tillbaka på festivalen kollade vi Fleet Foxes. Grymt bra musik och jädrans snygga karlar. Dock så himla tafatt mellansnack. Men det glömde man snabbt.

Hihi!

Och så var det Robyns tur. Väldigt efterlängtat spelning. Kanske inte riktigt så bra som jag hade hoppats, men ändå klart godkänt. En hel konsert med hit på hit på hit och Robyn dansade som en galning i en timmes tid. Imponerande. Roligast var när hon plötsligt satte sig på scenkanten och snöt sig.

Sedan gick vi och hängde på ölområdet i väntan på årets mest hypade konsert. Vi hade stött på Erik mest hela dagen och nog så dök han upp här med. Lilla sweetiga Erik. Drack små dyra öl och blev förvirrade av märklig arty spelning på scenen bredvid.

Men så var det då dags för Prince. Typ alla var där. Vi hade smittats av peppen, trots att vi inte direkt är några fans till vardags. Men den avtog dock snabbt när det mest visade sig vara evighetslånga pudelrockslåtar... Efter ett tag var vi bara tvugna att gå, eftersom vi var svårt uttråkade. Och vi var inte ensamma om detta. Kände inte alls igen oss när vi läste alla tusen hyllningar dagen efter. Var vi på samma konsert?!

Istället traskade vi hem och drack vodka lime och diskuterade den svåra kärleken.

Utmärkt festivaldag!