Tänk, det här lilla knyttet har bara funnits i två månader. Från ingenstans till självklart här. Den tanken slutar aldrig fascinera mig. Tänker det varje gång jag träffar något litet gryn.
Just det här söta grynet tillhör min fina vän Linda. Det är snart åtta år sedan Linda och jag möttes för först gången, på lärarutbildningen. Och nu står vi här. Helt vuxna och ändå samma liksom.
Jag har visserligen ingen bebis (och är för tillfället väldigt nöjd med det). Men ikväll blev jag ordförande i min bostadsrättsförening! Det får mig att känna mig så himla ansvarsfull och duktig. Och vuxen. Tihi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar